Narrskeppet

Australisk syn på vindkraftens "välsignelser"

I likhet med Skeppsgossen har nog du som läser detta noterat att det varit ganska tyst om vindkraften i Sverige på senare tid. Nyhetsflödet inom energiområdet har i stället mest handlat om de välsignade solpanelerna och alla pengar den enskilde villaägaren kan tjäna på dem genom att sälja överbliven ström till kraftbolagen. Planerade vindkraftsinstallationer i större skala har mötts av kraftigt lokalt motstånd, inte minst från samerna som inte vill se renbetesmarkerna nedlusade med allt större och allt högre vindsnurror. Och försvaret fortsätter att blockera utbyggnaden på flera håll.

I ett öppet brev till riksdagens ledamöter skrev Föreningen Svenskt Landskapsskydd nyligen bland annat:

”De negativa konsekvenserna av vindkraftsutbyggnaden ser man tydligt
runt om i hela landet, och inte minst i Markbygden väster om Piteå. Där
vill Svevind och Markbygden Vind med hjälp av regeringsbeslut exploatera
ett område om 10 x 50 km med 1.101 vindkraftverk. Området kommer
att bli i praktiken obeboeligt, och 150 personer berörs.

Det gör ont på landsbygden. Ljudet plågar många. Horisonter bryts
sönder. Stora områden ödeläggs. Subventionshungrande projektörers
fagra löften om vindkraftens förträfflighet visar sig gång på gång vara
vackra sagor.”

Läs hela brevet på http://www.klimatupplysningen.se/2015/09/06/det-folkliga-vindkraftsmotstandet/

Diskussionen ute i världen har i allt högre grad kantrat mot de skador på djurlivet som vindkraftverken orsakar. I många år nu har bland annat Skeppsgossen framhållit turbinbladens slaktande av fåglar och fladdermöss, massmord som dock avfärdats som olycksfall i arbetet av vindkraftsprofitörerna och deras lobbyister. Det gäller framför allt i Sverige där ju icke politiskt korrekta sanningar inte längre får offentliggöras.

Nyligen har det amerikanska vindkraftsföretaget Pacificorp i Oregon gått till domstol för att hindra inrikesdepartementet från att offentliggöra en rapport om just fågel- och fladdermusdöden kring vindkraftverken. Förra året läckte det ut en studie som visade att 573 000 fåglar och 888 000 fladdermöss varje år föll offer för de vassa turbinbladen, siffror som var över 30 procent högre än tidigare uppskattningar. När Pacificorp nu vill stoppa fortsatt publicering av sådana siffror tyder det på att de är rädda för sanningen. I ansökan heter det enligt AP att det ligger i allmänhetens intresse att hålla siffrorna hemliga så att bolaget och amerikanska staten kan fortsätta att ha ”en öppen dialog”.

Demokratin i USA är numera lika utsatt som i andra västländer, men ännu finns det en liten skrubb för fri debatt i åsiktskorridoren. En ny undersökning visar i alla fall att över 600 000 fladdermöss dödades av vindkraftverken under förra året, de flesta i Appalacherna. Det är inte bara själva bladen som dödar utan fladdermössen dör också av förändringar i lufttrycket runt turbinerna. Siffran 600 000 är försiktigt låg, säger Mark Hayes vid universitetet i Colorado, den kan vara minst 50 procent högre.

I staterna längs USA:s västkust drabbas framför allt rovfåglarna hårt, bland dem den vithövdade havsörnen som ju är Amerikas nationalfågel. Enbart i september förra året räknade forskarna till 67 dödade örnar vid vindkraftverken. En annan studie har visat att minst 80 000 falkar och hökar dödats av turbinerna.

Rapporterna har dock inte fått amerikanska staten att minska satsningen på vindkraft. Energidepartementet skriver i en rapport att kapaciteten i Amerika ökat med 2 200 procent sedan början av 2000-talet. Idag uppger samma källa att vindkraften svarar för 4 procent av USA:s elenergiproduktion.

Från Storbritannien meddelas att 2/3 av världens alla havssulor häckar runt Englands kuster. Den här arten är skyddad, och därför har brittiska forskare undersökt hur nära vindkraftverken fåglarna flyger på vägen till eller från sina jaktplatser. Det visade sig att turbinerna dödar 12 gånger fler havssulor än vad tidigare uppskattningar gett vid handen.

Andra utsatta djur är knubbsälarna när alltfler vindkraftverk byggs ute till havs. I detta fall handlar det om det farliga infraljudet. Människor påverkas av det i form av bland annat huvudvärk, men nu visar undersökningar att sälarnas hörsel kan bli nedsatt när de utsätts för infraljud under jakten på byte i närheten av fundamenten.

Vindkraften svarar alltså idag för 4 procent av USA:s energiproduktion, jämfört med 8 procent i Sverige. Vindkraftsligan i Europa toppas av Tyskland och Danmark, två länder som av en tillfällighet(?) också har världens högsta elpriser.

Mer information om vindkraft hittar du på http://klimatsans.com/2015/09/25/sol-och-vindkraft-blir-valfardens-attestupa/

Klimatpilgrimer på väg till Paris

Du vet väl att också kyrkan mobiliserat inför klimatmötet i Paris? Det gör man genom en pilgrimsvandring och ”vattenbudkavle” från Norge och Sverige. Den 10 september nådde pilgrimerna Lund och välsignades av KG Hammar som skickade en av vandrarna vidare till Paris. I Flensburg ansluter hon till pilgrimer från hela Europa, som tillsammans vandrar till Paris, ledda av filippinen Yeb Saño som med sitt följe knallar från Rom.

- Klimatfrågan och flyktingsituationen hör samman. Ekovandringen till Paris är ett sätt att väcka uppmärksamhet kring det viktiga klimattoppmötet COP21, säger Anna Alebo, som numera tituleras pilgrimspräst(?).

Noteras bör att Skeppsgossen veterligt så deltar inga muslimer i vandringen, utan de fortsätter att gå mot Mecka...

I maj 2014 förklarade den franske utrikesministern Laurent Fabius under John Kerrys besök att "vi har 500 dagar på oss att undvika klimatkaos”. Nu har det gått över 500 dagar sen dess och något ”klimatkaos” har vi inte sett röken av.

Men katastrofvarningarna fortsätter att dugga tätt. Den gröna sajten Star-Ledger upplyser oss om att hamburgaren du äter till lunch (i USA gör ju många det) släpper ut lika mycket växthusgas som din suv under 1,5 mils körning. Det är ett faktum, heter det, att köttet i vår mat är en större miljöbov än transporterna och industrin. Och så citerar man klimatoraklet påven Franciskus och hans ord om vår moraliska skyldighet att stoppa klimatförändringarna.

De stigande världshaven är ett återkommande ”klimathot” som inte existerar men som vi ändå måste gardera oss för. Det spelar ingen roll att ledande forskare avfärdar nivåhöjningen som minimal när 97 procent anser att den existerar (vilket är ännu en lögn). Nåja, nu har vi fått ytterligare mått på att havshöjningen är ”måttlig”. En av världens äldsta tidvattenmätare finns i Sidneys hamn på Fort Denison. Den har funnits där i 128 år och visar att havsnivån har höjts med 6,5 cm under den tiden.

En av dem som anser att det kommande klimatmötet i Paris redan är kört är den brittiske journalisten Christopher Booker på ansedda Telegraph. Det är 2 graders-målet som spökar – men något bindande avtal lär inte komma, skriver han. Det beror inte bara på att vi inte har sett nånting av alla de katastrofer vi blivit varnade för utan framför allt på att de stora utvecklingsländerna Indien och Kina inte vill se ett sådant. De tar gärna emot av Västvärlden utlovade 100 miljarder dollar om året fram till 2020, om nu Västvärlden skulle kunna hosta upp så mycket pengar vilket inte heller är troligt.

Indien som ligger trea på topplistan över världens stora CO2-bovar planerar som Skeppsgossen tidigare berättat att fördubbla sin kolproduktion till 2020. Etta på utsläppslistan ligger Kina som tänker bygga 363 nya koleldade kraftverk och därmed öka elproduktionen från kolkraftverk med hela 50 procent. De och många andra utvecklingsländer inser att löftena om miljardbidrag till solceller och vindkraft aldrig kommer att infrias och att det är viktigare att invånarna har tillgång till stabil elström. Intressant är också att EU börjat backa. Enligt dr Benny Peiser vid Global Warming Policy Foundation är EU berett att utlova en 40-procentig minskning av utsläppen till 2030, men bara under förutsättning att en eventuell Paris-överenskommelse blir lagligt bindande för alla de 196 deltagande nationerna.

Christopher Booker igen: “Alltså kommer de misslyckade försöken att få till stånd ett klimatavtal att markera ytterligare en betydelsefull förskjutning i maktbalansen mellan Väst och Öst (inklusive Ryssland). Men den goda nyheten är att detta inte kommer att ha minsta effekt på världens klimat, som varierar av orsaker som inga av världens stora och goda börjar förstå”.

Bloggaren Andrew Stanglenär inne på samma linje. Han noterar att det alltid imponerar när man mobiliserar en hop vetenskapsmän i vita rockar som levererar ett ton förutsägelser, framtagna med hjälp av den senaste datatekniken. Men egentligen är det enda vi får en massa gissningar grundade på historiska data som vi inte kan veta om de har minsta giltighet för framtidens klimat. Vem bestämmer vilka väderstationer vi ska använda för datainsamlingen, var de ska vara placerade och hur många de bör vara för att ge en representativ bild av det globala klimatet? Det finns ju så många variabler i vädret och en temperaturmätning på ett håll kan ge ett helt annat värde på en annan plats. Tänk bara på hur mätaren för yttertemperaturen i bilen skiftar medan du kör beroende på hur varm eller kall vägbanan är, hur fort du kör, vinddraget från andra fordon m.m. Överför det till mätvärden som ska gälla för hela jorden och du inser hur osäkra alla förutsägelser blir.

Skeppsgossen hoppas att det kommande klimattoppmötet i Paris blir det sista. Efter 25 års ihärdig skräckpropaganda borde människor ha fått nog. I likhet med många andra ser han alla dystopiska profetior raseras en efter en. Trots höjda CO2-halter i atmosfären sjunker temperaturen på jorden långsamt, havsnivåerna ökar mycket sakta och odramatiskt, havsisen i Arktis och Antarktis växer etc. Om FN och deras politruker trots det skulle få igenom ett avtal, skulle det betyda slutet för medlemsnationernas självbestämmanderätt ifråga om energiresurser och energianvändning med katastrofala följder för hela mänskligheten.

Dr Tim Ballär en av de bloggare Skeppsgossen sätter allra främst. Med stor auktoritet och kunskap bemöter han den falska information och de direkta lögner som vi dagligen kan ta del av i media. Eftersom jag inte vet hur mycket läst han är i Sverige har jag tagit mig friheten att återge valda delar av hans senaste inlägg ”Environmentalists Are The New Puritans” på http://drtimball.com/

”Det är inget fel på religion, men problemen börjar när den påtvingas andra. Att försöka omvända människor är puritanism, vilket H. L. Mencken definierade som ’den malande rädslan för att någon någonstans har det roligt’. Hans ord gällde traditionellt religiösa extremister men de gäller i lika hög grad extremisterna inom den nya religion som kallas miljörörelsen. De flesta är trötta på att mobbas av människor som påstår att de själva är de enda som bryr sig om miljön. …”

Miljövännerna överdrev farorna redan från start och kom med en massa falska förutsägelser om miljöförstörelse och människans ovilja att bry sig om sin egen planet. Rachel Carsons”Tyst vår” var en viktig startpunkt. Carson skyllde makens cancer och död på DDT. Några hållbara bevis för detta hade hon emellertid inte.

“När jag gick igenom några av de referenser som Carson citerade kom jag snabbt underfund med att de inte stödde hennes påståenden om bekämpningsmedlens skadeverkningar,” skriver Tim Ball. ”När ledande forskare började publicera hård kritik av hennes metoder och beskyllningar, gick det långsamt upp för mig att Rachel Carson inte var intresserad av att ta reda på sanningen om dessa medel och att jag i likhet med miljoner andra amerikaner hade låtit mig luras.”

Att DDT-förbudet lett till miljoner onödiga dödsoffer är välkänt. Antalet offer för malaria överträffar t.ex. vida antalet som dött i aids i Afrika. Enligt Tim Ball ligger siffran på minst 90 miljoner. Lite tillspetsat kan man därför kalla henne historiens värsta massmördare (Skeppsgossens kommentar).

Dr Tim Ball igen: “Tusentals falska historier har gett rubriker under senaste 40 åren. Gemensamt för dem är att de innehåller ord som ’kan’ och ’kanske’, men allmänheten minns bara rubrikernas påståenden. När det visat sig att historierna var felaktiga publiceras sällan några rättelser. Kommer ni ihåg rapporterna om att får och kaniner blev blinda i Chile på grund av det uttunnade ozonskiktet? Forskarna vid Johns Hopkins visade att det berodde på en lokal infektionssjukdom. Vi har hört om grodor som fötts missbildade på grund av luftföroreningar. Biologen Stan Sessions visade att orsaken var en naturlig parasit. Varje vecka presenteras något naturligt fenomen som onaturligt, underförstått orsakat av oss människor. Frågan blir vad ska vi tro på?”

Det senaste falska påståendet finns i påven Franciskus Encyklika. ”Jorden, vårt hem, börjar mer och mer se ut som en jättestor avskrädeshög.” Det är också lögn eftersom större delen av världen är obebodd, skriver Tim Ball. Till och med ”befolkningsexperten” Paul Ehrlich har noterat att den genomsnittliga befolkningstätheten på jorden är mindre än 4 människor per kvadratkilometer.

“Miljökämparna tog över miljörörelsen och predikade att de visste bäst och att de var de enda som brydde sig… Sanningen är att allt har blivit bättre och att människorna lever längre och friskare än någonsin. Varje år upptäcks tusentals nya arter. Den globala temperaturen har inte stigit på 19 år. Världen är långt ifrån överbefolkad hur man än mäter. Mellan 1990 och 2013 har den genomsnittliga livslängden ökat med hela 6 år.”

Tim Ball framhåller också att allt detta beror på tillgång till bättre näring, rent vatten och effektiva läkemedel. Men, säger han också, 85 procent av de faktorer som förkortar våra liv och försämrar vår hälsa är följden av vår livsstil och därför framkallade av oss själva.

“Ironiskt nog intar miljörörelsens företrädare ståndpunkter som går stick I stäv med de trossatser de påstår sig omhulda. De tror på Darwins teorier om evolutionen. I sjätte utgåvan av ’Om arternas uppkomst’ introducerade och hyllade Darwin Herbert Spencers fras om att naturen handlade om ’den starkares överlevnad’, alltså de arter som var mest anpassningsbara. Människan är utan tvekan den mest anpassningsbara varelsen på vår planet. Människan har med andra ord lika stor – om inte större – rätt att leva här än någon annan art.”

Trots det kan en amerikansk biolog som heter David Graber påstå följande:

”Människans lycka och absolut inte hennes fruktsamhet är inte lika viktiga som en vild och frisk planet. Visst finns det forskare som hävdar att vi människor är en del av naturen, men det är inte sant. Någonstans på tidslinjen – för ungefär en miljard år sedan – bröt vi kontraktet och blev en cancer. Vi har blivit en pest för oss själva och för jorden. Det är kosmiskt(?) osannolikt att den utvecklade världen frivilligt väljer att upphöra med sin orgie i fossil energianvändning och att den tredje världen upphör med sin ödesdigra konsumtion av landskapet. Tills den dag Homo sapiens bestämmer sig för att bli ett med naturen kan vi bara hoppas på att rätt sorts virus dyker upp.”

Tim Ball kommenterar: ”Vi lever och frodas, vilket bevisar att vi aldrig lämnat naturen. Vi fortsätter att utvecklas, men det passar inte miljöpuritanernas tro och därför struntar de i Darwin”.

Vi har väl hört det förut, men nu aktualiseras ännu ett hot mot klimatet: Lustgasen. Koldioxidfaran börjar bli uttjatad och då måste klimatnarrarna fokusera på något annat. Det blev lustgasen. Så här motiverar de det:

Lustgas är en enkel kemikalie som består av två kväveatomer N och en syreatom O (formeln blir följaktligen N2O). Den kanadensiske forskaren Klaus L.E. Kaiser skriver att andelen lustgas i atmosfären utgör ca 330 ppm eller 0,00003 procent. Vilket hot mot mänskligheten! Lustgas produceras naturligt av främst bakterier i jorden, och den lustgas vi människor framställer används i t.ex. bränsletillsatser för dragster, men också som drivgas i burkarna med färdigvispad grädde.

Men lustgasen är en ”växthusgas” och sådana ska vi akta oss för trots att det inte finns några bevis för deras farlighet. Enligt change.org står våra kossor för 65 procent av alla utsläpp av kväveoxid – och enligt dem är det en växthusgas som är 296 gånger så potent som CO2. Inte nog med det, den blir kvar i atmosfären i hela 150 år har något snille räknat ut.

”Det är direkt löjligt att påstå något sådant” skriver Klaus Kaiser. ”Lustgas oxiderar lätt och reagerar med många andra spårämnen i luften. Det förklarar att koncentrationen varit i stort sett oförändrad i årtionden.”

Skälet till att klimatnarrarna nu drar upp lustgasen igen är att man med ljus och lykta letar efter nya ”klimatbovar” inför mötet i Paris.

Redan 2013 kom en FN-rapport om boskapsuppfödningens inverkan på klimatet genom utsläppen av växthusgaser. I rapporten heter det bland annat: ”Då det krävs förnyade internationella ansträngningar för att hejda utsläppen av växthusgaser kan boskapsuppfödningen bidra i väsentlig grad. … Att förändra den globala efterfrågan på kött och mjölkprodukter är centralt för att uppnå klimatmålen.”

Det är helt uppenbart att avsikten med påhoppet på pruttande kor och lustgas är att minska konsumtionen av animaliskt protein. Då handlar det inte bara om nötkött och fläsk utan också om kyckling – och i förlängningen också om fisk och fiskmjöl som ju används i kycklingfoder.

Dr Kaiser framhåller att FN med sina många underorganisationer, paneler och kommittéer arbetar hand i hand med en hel armé klimatnarrar över hela jorden. ”Deras gemensamma mål är att förvandla världen till en enda stat med en världsregering där alla har det lika eländigt. De har gett sig blanka fan på att göra dig till vegan, om inte idag så i morgon. Efter det kommer din diet av fullkorn, grönsaker och nötter att ransoneras ytterligare, kanske till trädrötter och bark. Det är Agenda-21 i ett nötskal. För din egen och för dina barns skull, gå inte på propagandan!”

Skeppsgossen håller förstås helt med dr Kaiser. De grönas sammansvärjning har med åren antagit sådana proportioner att ingen längre går säker. Visst kan man kosta på sig ett leende när man hör vuxna politiker yra om ”klimatutmaningarna” som vore de ett faktum, men det kusliga är att dessa politiker är så hjärndöda att de helt tappat kontakten med verkligheten. Skrattet fastnar säkert i halsen också på ”la vache qui rit”.

Nu rullar huvudena inför Parismötet. Den som inte tror på 2-gradersmålet, havshöjningen och de smältande polarisarna måste tystas. Helst för gott, i alla fall tillfälligt. Dagordningen är fastlagd, utgången likaså. Inte heller denna gång gick det att få bindande beslut från de stora aktörerna. Hurra!

I många år har Philippe Verdier varit ansvarig för väderrapporterna i statliga tv-kanalen France2. Nu har den populäre meteorologen försvunnit från rutan sedan han gett ut en bok där han läser lusen av världens ledande klimatexperter. Boken heter “Climat Investigation” och i den påstår han bl.a. att klimatforskare och politiker tagit världen som gisslan genom att presentera missvisande data. “Vi är gisslan i en global skandal om klimatförändringarna – en krigsmaskin vars syfte är att hålla oss i schack.”

Så får man inte skriva idag, i varje fall inte om man som Philippe Verdier är anställd i ett statligt bolag. Därför har han tvingats ta en oplanerad semester, en metod som var flitigt använd i det forna Sovjet.

Vad är det då för kontroversiella påståenden han gör i sin bok? Philippe Verdier ser positivt på eventuella klimatförändringar för Frankrikes del. Landet till hör dem som kommer att påverkas minst av stigande temperaturer. ”Det är politiskt inkorrekt och tabu att framhålla fördelarna med en klimatförändring,” skriver han och räknar upp några faktorer som ökad turisttillströmning, lägre dödstal och lägre elräkningar tack vare mildare vintrar – samt bättre viner.

Han berättar också vad det var som fick honom att börja skriva. I juni 2014 vände sig den franske utrikesministern Laurent Fabius till landets välkända väderpresentatörer och uppmanade dem att ta upp klimatkaoset i sina rapporter. ”Det gjorde mig skräckslagen,” skriver han, och än värre var det när samme Fabius låtsades vara tv-meteorolog och prydde omslaget på en tidskrift under rubriken ’500 dagar att rädda planeten’.

”Om en minister kan utge sig för att vara tv-meteorolog då kan väl också en tv-meteorolog ha rätt att uttrycka sin åsikt i frågan.”

Klimatförändringarna och folkvandringen som sveper över Europa är frågor som inte får diskuteras längre. Våra tv-meteorologer ser ut som kopior av Gustav Fridolin och har hittills varit strikt neutrala i klimatfrågan. Kan det bero på att de inte heller hyser minsta tvivel om att världen är på väg att koka eller törs de inte ha någon åsikt så att de tvingas ta ofrivillig semester som den franske kollegan?

En svensk klimatforskare som gjort sig ett namn i världen är Johan Rockström, utbildad agronom och numera professor klimatvetenskap vid Stockholms universitet och en klimatpessimist av guds nåde. Men enligt färska rapporter i utlandspressen ser denne Dysterkvist nu litet ljusare på tillvaron och framtiden, och det får väl betecknas som ett tecken på tillfrisknande…

Hans oväntade optimism grundar sig på med vilken fart vindsnurrorna numera snurrar och hur solcellerna breder ut sig på hustaken. Det har skett på bara några år och kostnaderna för den el dessa manicker producerar har sjunkit till nivåer som är jämförbara med elproduktion från fossila bränslen. Ja, det finns till och med brittiska beräkningar som påstås visa att kostnaden för elektricitet producerad av landbaserade vindkraftverk är billigare än fossilenergi (fan tro’t, säger Skeppsgossen, för siffertricksandet i klimatbranschen är numera drivet till fulländning).

I en intervju i The Independent konstaterar Rockström: ”Detta betyder att vi nu snabbt kan börja få ned utsläppen av växthusgaser. Visserligen har världen redan passerat gränserna för ett stopp på den globala uppvärmningen, men nu finns i alla fall chanser att vi kan ta ett steg tillbaka.”

Men heter man Johan Rockström får man inte vara alldeles glad. ”De negativa faktorerna kvarstår. Världens korallrev håller nära nog på att kollapsa, samtidigt som isläget i Arktis och Antarktis försämras så snabbt att vi kan nå en punkt när det inte finns någon återvändo… Det är nu eller aldrig som vi kan rädda världen… Jag intar en nykter, optimistisk position i det fallet.”

Skeppsgossen kan redan höra applåderna från den frälsta församlingen i Paris. Tyvärr tycks det som om denne herr Rockström svårt att läsa kartor och rekommenderas en lustresa genom Nordvästpassagen för att på ort och ställe kolla isläget. Helst bör resan ske med isbrytare, för enligt kanadensiska myndigheter blir leden inte segelbar på så där en 30 år framåt.

Henrik Arnstad

Till sist har Skeppsgossen äran att presentera ännu en ny passagerare på Narrskeppet. Denne man har krupit upp ur det lastrum där forskare som Henrik Arnstad trivs allra bäst. Arnstad är måhända mest berömd för sin totala brist på historiska kunskaper, medan den nu aktuelle Timothy Snyder faktiskt är professor i historia vid universitetet i Yale. Enligt denne historiker kan klimatförändringarna leda till att Hitlers geopolitiska teorier väcks till liv igen.

I en debattartikel i New York Times nyligen skriver han: “Förintelsen kan tyckas vara en fasa som ligger långt tillbaka och som vi redan dragit lärdom av. Ledsamt nog

Timothy Snyder

kan vår tids rädslor skapa samma sorts syndabockar och inbillade fiender, medan vår tids miljöstress också kan uppmuntra till nya versioner av Hitlers idéer, särskilt i länder som är angelägna om att kunna föda sina växande befolkningar eller bibehålla uppnådd levnadsstandard.”

Snyder har i likhet med Hitler skrivit en bok. Den heter förstås inte ”Mein Kampf” utan istället “Svart jord: Förintelsen som historia och varning” (titeln fritt översatt av Skeppsgossen). I boken skriver han att Hitler invaderade Sovjetunionen för att komma åt den bördiga jorden i Ukraina – och samtidigt passade han på att mörda de judar som levde där. Det är för övrigt en rätt märklig variant av historien, i varje fall för att komma från en historieprofessor.

Ännu märkligare blir det när Snyder påstår att pressen från klimatförnekare inom den amerikanska politiken påminner om Hitlers attityd mot vetenskapen. Hitler trodde att krig var nödvändigt för att säkra tillgång till nya landområden för produktion av livsmedel åt den tyska befolkningen och att han vägrade tro att konstbevattning, hybridgrödor och konstgödselmedel var bättre lösningar. ”Förnekandet av klimatförändringarna kan komma att ge upphov till en ny liknande världskonflikt,” skriver han och fortsätter:

“Genom att förgifta atmosfären med växthusgaser har Förenta Staterna bidragit mer än någon annan stat till att skapa nästa ekologiska panik, och ändå är USA det enda land där en del av eliten inom politiken och finansvärlden intar en negativ attityd till klimatvetenskapen. Dessa förnekare betraktar empiriska forskningsresultat som en konspiration och ifrågasätter vetenskapens värde – en intellektuell hållning som ligger obehagligt nära Hitlers.”

Infallsvinkeln är enligt kritikerna (och till dem hör förstås Skeppsgossen) smått galen. Däri ligger likheten med Henrik Arnstads förvirrade paralleller till nazitidens Tyskland i alla sammanhang. Samtidigt kan Skeppsgossen inte låta bli att undra hur en sketen korpral utan egentlig utbildning ännu 70 år efter sin död blivit så omhuldad av s.k. historiker och blivit en sorts ikon inom hela forskarvärlden. Är det inte dags att begrava gubben snart och hitta nyare argument?

Den amerikanske geologen James Kamis menar att "motsägelsefulla temperaturtrender” i världshaven och jordatmosfären kan avliva myten om att vi människor gör jorden varmare genom vår eldning med fossila bränslen och en massa annat. Enkelt uttryckt har temperaturen i atmosfären varit stabil i snart 19 år, samtidigt som Atlanten blivit kallare.

Det förklarar vissa forskare med att den globala uppvärmningen har lett till att floderna av smältvatten från den grönländska inlandsisen kylt ner Atlanten.

"Det är ett ovedersägligt faktum att vattnet i Atlanten blivit kallare,” säger James Kamis. ”Men avkylningen gäller hela Atlantens vattenmassa och inte bara Nordatlanten som gränsar till Grönland. Det är bevis nog för att det inte alls är avsmältningen av sommarisen på Grönland som är orsaken.”

"Nasas undersökningar visar också tydligt att det bara är i områden som ligger i direkt anslutning till havet som det sker en påtaglig isavsmältning. Störst är den ovanför geologiska sprickbildningar på havsbottnen som släpper upp geotermisk värme till istäcket. De inre delarna av den grönländska iskalotten är opåverkade.”

På kartan syns tydligt hur det bildats en kallvattenreservoar uppe i
norra Atlanten som kan komma att påverka Europavädret direkt och indirekt.

Om avkylningen av Atlanten kan starta en ny liten istid vet förstås ingen. Men att Storbritannien kommer att få ta första smällen hur det än blir, det är man ense om. Det är en hel rad faktorer som kommer att inverka på klimatet på öarna. Runt kusterna har det nu samlats kolossala isvattenmassor, troligen på grund av förändringar i luftströmmarna och salthalten i vattnet. Sammantaget kan detta leda till lägre årsmedeltemperatur för öriket. Redan nu befarar man att den kommande vintern kommer att bli ovanligt kall och snörik.

På längre sikt kan det också leda till att andra delar av Nordeuropa drabbas av dramatiskt sjunkande temperaturer.

Även om sänkningen av temperaturen i Atlanten kan verka obetydlig kan den påverka och ändra Golfströmmens riktning och därmed bidra till en ytterligare avkylning av Atlanten. Också jetströmmarna från Arktis ner mot Bermuda och Azorerna kan förskjutas på ett ogynnsamt sätt. Lägg därtill den dramatiska minskningen av antalet solfläckar och vi står inför ett dramatiskt väderscenario, säger en meteorolog. Kanske får Storbritannien till och med uppleva en ny istid under det här seklet.

En som tror att de isiga vattnen i Atlanten kan ge upphov till väderförändringar under många år framöver är brittiske meteorologen Alex Sosnowski.”En lätt förskjutning av Golfströmmen och andra strömmar i Atlanten kan få ödesdigra konsekvenser för klimatet i hela Västeuropa under lång tid. Klimatet i delar av Europa inklusive områdena runt London, Amsterdam, Paris och Lissabon kan blir några grader kallare jämfört med andra delar av klotet. ”

Till och med officiella Met Office gick för några månader sedan ut med en varning att Storbritannien kan stå inför ett ”Maunder Minimum”, alltså en liten istid liknande den som fick Themsen att frysa till för 300 år sedan. Met Office sade också att den globala uppvärmningen (som man tror på) i viss mån kan kompensera för temperaturfallet, men att vintrarna kommer att bli kalla framöver är det ingen tvekan om.

Förutom den kalla Atlanten och den låga solaktiviteten som vi inte sett motsvarighet till på flera århundraden finns det en annan riskfaktor, nämligen en ovanligt stark El Nino. Exakt hur den påverkar vädret i Storbritannien är något oklart, men tidigare har den bidraget till att kyla av temperaturen.

Med tanke på hur illa ställt det är med uppvärmningen i en stor del av de engelska husen och utfasningen av koleldningen skulle en sträng vinter med all säkerhet leda till 1000-tals dödsfall, framför allt bland pensionärerna. I och med övergången till ”förnybar” energi sitter ju John Bull på pottkanten redan idag. Enligt en rapport i tidningen The Telegraph kan brittiska fabriker tvingas stoppa produktionen på vardagskvällar i vinter. Anledningen är förstås att den förnybara elproduktionen inte klarar av att leverera. Så här illa har det inte varit sedan vintern 2007/2008. Man försöker nu förbereda uppstart av gamla gaskraftverk men i förlängningen hotar alltså ransonering. Reservkapaciteten kommer att vara endast 5,1 procent, men utan nödåtgärderna skulle marginalen ligga på bara 1,2 procent, den lägsta på 10 år.

Många har varnat för en sådan utveckling utan att inse konsekvenserna av en övergång till ”grön energi”. Må det dra snålt kring öronen på alla miljövänner inte bara i Storbritannien utan också här i kalla Nord. Skeppsgossen hoppas på ett sammanbrott i miljöförhandlingarna i Paris i december så att vi äntligen kan använda miljarderna till att skapa drägliga villkor för människorna även under en kommande liten istid.

Idag hade Skeppsgossen tänkt rapportera något från utkiken. Men någon av mina vänner stack i stället åt mig en alldeles ny fransk vitbok om klimatvansinnet som måste få företräde. Bakom boken står Mathematical Calculation Society, SA, en organisation som pysslar med avancerade matematiska modeller och bland annat anlitats av franska staten. Redaktör för boken är sällskapets grundare Dr. Bernard Beauzamy, tidigare professor vid universitetet i Lyon.

I den franska vitboken - som borde studeras från pärm till pärm av klimatnarrar och miljödårar världen över - sägs bland annat “att det inte finns några fakta, några kurvdiagram eller någon observation som pekar på att världens klimat är på något sätt onormalt. Det varierar som det alltid gjort, men för närvarande i mindre utsträckning än under vissa tidsperioder eller geologiska eror… CO2-koncentrationen varierar också som den alltid gjort, men de siffror som publiceras är friserade eller ohederliga. Att havsnivåerna stiger och sjunker är ett naturligt fenomen som inte har något att göra med den så kallade globala uppvärmningen. Inte heller är extrema väderhändelser mer vanliga nu än tidigare.”

Under kapitelrubriken “Korståg kostar pengar” refererar vitboken till franska riksrevisionen som kommit fram till att direktstöd till ”nyttig” industri som ägnar sig åt solceller och vindkraftverk – vilka anses tillhöra framtiden – kostar landet miljarder euro. Men ännu mer kostar energisparandet som ju anses särskilt nyttigt och eftersträvansvärt i alla västländer. ”Eftersom ingen civilisation kan utvecklas samtidigt som den sparar energi, har vår egen slutat utvecklas,” skriver författarna. ”Frankrike har nu mer än tre miljoner arbetslösa – det är priset vi får betala för vår godhet. Vi vill begränsa utsläppet av CO2 till varje pris, som ett sätt att visa upp för världen hur duktiga vi är. Priset är neddragningar av industrin och färre arbetstillfällen.”

Men vi har ju ändå reducerat CO2-utsläppen, inte sant? Uppenbarligen inte, blir svaret. Globalt fortsätter utsläppen att öka. Det beror bland annat på att Frankrike och andra industriländer lokaliserat ut sin miljöfarliga industri till länder där man inte är så noga med vad man släpper ut. Samtidigt som vi förlorat en massa arbetstillfällen på hemmaplan.

Vitboken igen: “Människan kan inte överhuvudtaget påverka klimatet. Om vi i Frankrike skulle stanna all industriell aktivitet (den intellektuella har ju avstannat för länge sedan), om vi skulle utradera varje spår av djurliv så skulle atmosfärens sammansättning inte förändras det minsta. Vi kan göra jämförelsen med jordens rotation som saktar av. För att kompensera för detta skulle vi kunna be alla Kinas invånare att springa österut. Men hur stort Kina än är och hur många kineser det än finns, skulle det inte mätbart påverka jordens rotation.”

Allt detta vansinne började med Kyotoprotokollet som idag får allt färre undertecknare och nu omfattar endast 15 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. ”Det avslöjar vad alltsammans handlar om: vi utkämpar en fullständigt meningslös strid mot CO2-utsläppen som bara vi tror på och som vi inte påverka. Vi måste förmodligen gå väldigt långt tillbaka i mänsklighetens historia för att hitta en motsvarighet till denna vansinniga besatthet.”

Hela den 195 sidor tjocka vitboken kan läsas på engelska här: http://www.scmsa.eu/archives/SCM_RC_2015_08_24_EN.pdf

En av Greenpeacegrundarna, dr Patrick Moore, har som bekant kommit till insikt om att människan inte kan påverka klimatet ett dyft, vad påven och Obama och Greenpeace än säger. Nu reser han runt i världen och berättar sakligt om jordens varma och kalla perioder och vad de inneburit.

“Temperaturkurvor från de senaste 65 miljoner åren visar att jorden upplevt en lång period med allt kallare väder ända sedan slutet på eocen för 50 miljoner år sedan. Under eocen var det i genomsnitt 16°Cvarmare, med en koncentration till de nordligare latituderna. Hela planeten var isfri och Arktis och Antarktis täckta med skog.”

Moore anser också CO2-höjningen i atmosfären varit enbart till fördel för vår jord och ett viktigt bidrag till att planeten blivit grönare under de två senaste årtiondena. Han understryker också att då livet uppkom och utvecklades var jorden mycket varmare än idag.

“Glaciärer bildades i Antarktis för 30 miljoner år sedan och kring norra polcirkeln för 3 miljoner år sedan. Trots att vi idag befinner oss i en mellanistid så är detta en av de kallaste perioderna i jordens historia.”

Dr Patrick Moore framhåller att det naturligtvis varit extremt kalla perioder långt tidigare. ”För mellan 800 och 600 miljoner sedan finns det till exempel bevis för att jorden upplevde en istid så kall att inte bara polerna var istäckta utan att isen nådde ända ner till havet runt ekvatorn.”

I National Geographic, som en gång var en trovärdig vetenskaplig publikation, arbetar man numera i huvudsak för den kapitalstarka klimatmaffian och fortsätter att vilseföra läsarna med bilder som denna. Foton av skorstenar som släpper ut vattenånga photoshoppas så att den rena vita ångan förvandlas till rena helveteseldar. Snacka om att lura läsarna! Tyvärr är det inte bara bilderna som manipuleras, det är lika illa ställt med många av reportagen.

En av Mexikos delegater i “förkonferensen” till COP21 i Berlin, Roberto Dondisch, hade just fått höra om orkanen Patricia när han med tårar i ögonen och darr på rösten avslutade dagens session. “Om fyra timmar kommer orkanen Patricia att träffa den mexikanska kusten. Därför ber jag er alla att lägga argumenten för och emot åt sidan så att vi kan börja arbeta.”

Det är närmast patetiskt att höra en delegat visa så mycken tilltro till sina kollegers och världssamfundets förmåga att stoppa en orkan. Men Patricia tappade i alla fall orken så kanske är inte undrens tid förbi. Eller hade möjligen påven ett finger med i spelet?

Så här i Halloween-tider dyker spökena upp. Nu senast Paul R. Ehrlich 83 år fyllda och biolog vid Stanforduniversitet. Hans bok från 1968 om “befolkningsexplosionen” visade att mänskligheten stod på avgrundens rand och sålde i miljoner exemplar. Den inleddes med en rejäl käftsmäll: “Kampen om att kunna föda hela mänskligheten är över”.

När han utvecklade resonemanget spådde han att hundratals miljoner skulle svälta ihjäl under 1970-talet och att 65 miljoner av dessa skule vara amerikaner. Indien var förstås redan dödsdömt och England skulle inte existera år 2000.

Historien har ju visat hur fel han hade på alla punkter. När boken skrevs fanns det runt 3,5 miljarder människor på jorden, idag är vi dubbelt så många. Tro nu bara inte att den gamle misantropen erkänner sina fel ens efter 47 år. I en kommande dokumentär säger han att tidtabellerna för undergången inte har någon betydelse och att de kan tolkas på ett helt annat sätt av fackfolket.

Inte heller tar han avstånd från jämförelsen med att låta kvinnor få så många barn de vill med att låta vem som helst slänga alla sina sopor på grannens tomt – ett uttalande som självklart retade gallfeber på kvinnorörelsen och som förmodligen hade lett till offentlig kastration av Paul Ehrlich om han sagt det idag.

Men Ehrlich fick snart mothugg av mer sansade forskare. En av dem var framlidne ekonomenJulian L. Simon, som hävdade att ”människans villkor kommer att förbättras inom alla områden”. Han sade också att hur mycket och hur fort befolkningen i världen än ökar, visar historien att tillgången på mat ökar lika fort, om inte fortare. Det finns också de som med rätta menar att den ökande levnadsstandarden i utvecklingsländerna och den allt snabbare urbaniseringen automatiskt leder till lägre födelsetal (”Flickor som aldrig blivit födda kan inte få barn" skriver den brittiske miljöjournalisten Fred Pearce i sin bok “The Coming Population Crash and Our Planet’s Surprising Future”).

Paul Ehrlichs halsstarrighet får väl närmast betraktas som en ålderskrämpa. Den liknar det envisa förfäktandet av katastrofala klimatförändringar som framför allt Al Gore ger uttryck för – fast å andra sidan tjänar ju Gore storkovan på sina dystopier. Vem sågar frivilligt på guldgrenen som man sitter på?

Dagens sansade klimatdebattörer häpnar över hur någon verkligen tror att USA ska kunna nolla sina utsläpp till 2040. De menar att landet i så fall måste genomföra en ekonomisk nedrustning utan motstycke. Klimatforskaren Kevin Anderson har i en artikel skrivit att enda sätten att nå detta mål är att a) vi utvecklar negativ utsläppsteknik eller att b) vi stryper den ekonomiska tillväxten helt. Det innebär en permament depression som får nödåren på 1930-talet att blekna.

Till slut en riktigt värmande nyhet.

Enligt en rapport från dem som vet kommer kuststäder från Dubai till Bandar Abbas i Iran att i framtiden få uppleva sommartemperaturer och så hög luftfuktighet att inte ens de starkaste kan uthärda mer än ett par timmar utomhus. Mecca ligger också I farozonen. Allt enligt tidskriften Nature Climate Change. I sammanfattningen av artikeln heter det: “Hoten mot vår hälsa kan vara mycket allvarligare än vi trott och kan bli verklighet redan under innevarande århundrade.” Så nu gäller det dra ner på utsläppen och sluta köra suvar (som ju shejkerna gillar så högt och rent) och återgå till kamelerna.

I de klimatförhandlingar som föregått Pariskonferensen ingår som bekant skapandet av en "grön" klimatfond som enligt planerna ska fyllas på med 100 miljarder dollar fram till 2020. Pengarna i fonden ska användas till att subventionera grön energi och betala de fattigare ländernas kostnader i samband med omställningen till förnybar energi. Eller som någon elak herre har sagt: att betala de fattigare ländernas underskrifter på slutdokumentet.

Ett par ekonomer som närmare studerat syftet med fonden är Nicolas Loris och Katie Tubb, båda knutna till den konservativa tankesmedjan The Heritage Foundation (www.heritage.org). Deras analys är på många sätt skrämmande och avslöjar åtskilligt av den dolda agendan bakom COP21. Skeppsgossen tar sig som vanligt friheten att återge artikeln i sammandrag – med en och annan egen kommentar.

Vind- och solenergi är ju inte gratis och utvecklingsländerna anser inte att de ska avstå från ekonomisk tillväxt bara därför att industriländerna ökat sitt välstånd med hjälp av numera bannlysta energislag som kol, olja och gas.

Hittills har endast 37 länder (bland dem Sverige förstås!) utlovat 10 miljarder dollar av de 100 miljarder som fonden behöver i ett första skede.

”Det är inte utan den här fonden för tanken till vad som brukar kallas Ponzibedrägeri (engelska: Ponzi scheme)”, skriver Loris och Tubb. Enligt Wikipedia är detta en form av investeringsbedrägeri som attraherar investerare genom att utlova hög avkastning, men som istället för att generera verklig avkastning på insatt kapital använder detta till utbetalningar och för att hålla bedrägeriet igång.

”Det finns risk för att pengarna inte alls används för sitt ändamål,” säger de båda ekonomerna. ”Japan har till exempel erbjudit den gröna klimatfonden 1,5 miljarder dollar. I beloppet ingår statliga lån till japanska företag som ska bygga kolkraftverk i Sydostasien!”

Men om nu starka nationer som USA skulle pytsa in 100 miljarder dollar om året i fonden. Hur stor hjälp skulle det vara för utvecklingsländerna?

Lois och Tubb refererar till Adam Smith och hans magnum opus “Nationernas välstånd”, där han framhåller vikten av ett fritt samhälle, ett öppet utbyte av varor och tjänster och fria marknader. I boken skrev han:

"Det är inte tack vare slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja som vi förväntar oss vår middag, utan av deras hänsyn till sitt egenintresse… En nation blir inte rik på en barnslig ansamling av blänkande metaller utan av folkets välstånd.”

Loris och Tubb noterar också att välgörenhet kan portioneras ut skedvis bara så länge skålen inte är tom. Fri företagsamhet, lagregler och privat egendom är huvudingredienserna i det vi kallar välstånd. Det är de principer som kan hjälpa människorna i utvecklingsländerna att förbereda sig på och klara av ett skiftande klimat och naturkatastrofer, antingen de är orsakade av människans utsläpp av växthusgaser eller inte.

“Men”, tillägger Loris och Tubb, “dessa principer saknas tyvärr i många utvecklingsländer… Den verkliga utmaningen ligger inte i klimatet utan i bekämpandet av fattigdomen. Den indiske miljöministern Prakash Javadekar säger så här: ‘Om vi inte tacklar fattigdomen, om vi inte utrotar fattigdomen, kan vi inte ta itu med klimatförändringarna””.

Billig, pålitlig och överallt tillgänglig energi är nyckeln till problemen. Energi ger oss värme och varm mat, driver skolor och sjukhus och skapar möjligheter att lyfta människor ur fattigdom. Därför kommer det inte som någon överraskning att man i vissa indiska samhällen där det inte finns elektricitet skrattat åt Greenpeaces försök att införa dyr och intermittent solenergi. ”Vi vill ha riktig elektricitet, inte hitte-på-elektricitet!” lär man ha sagt.

”Ändå fortsätter Obama-administrationen att utlova miljarder dollar till utvecklingsländerna för att ’bekämpa’ klimatförändringarna”, skriver Loris och Tubb. ”Man vill bygga ännu fler kostsamma och intermittenta förnybara energislag när över en miljard människor i princip inte har tillgång till pålitlig elektricitet överhuvudtaget. Ett bättre namn på Parisprotokollet skulle vara Överföringen av nationernas välstånd. Och när någon gör anspråk på pengar ur den gröna klimatfonden borde svaret bli att det inte finns några medel kvar av de amerikanska skattebetalarnas dollar.”

Mundus vult decipi, ergo decipiatur– 'Världen vill bedragas, må den då bedragas' sa filosofen Petronius som dog 66 e.Kr. Hur många gånger sedan dess har vi människor inte låtit oss bedragas av politiker och andra charlataner som plundrat våra fickor under allehanda förevändningar? Allt medan mediamaskinen tuggar ur sig flosklerna om ett klimathot för vars existens vi inte har minsta belägg.

Snart samlas 40 000 narrar i Paris för att samla in nya pengar i det fulaste bedrägeri världen utsatts för i modern tid.

Den här månaden drabbades vi av ett nytt cancerlarm signerat WHO. Enligt denna organisation är konsumtionen av rött kött ”troligen cancerframkallande hos människor, grundat på begränsad evidens att konsumtion av rött kött orsakar cancer hos människor”. Samtidigt passade WHO på att förklara processade köttprodukter som cancerframkallande, baserat på ”tillräcklig” evidens att processat kött kan orsaka colorektal cancer.

“Experterna drog slutsatsen att ett dagligt intag av en 50 gram portion ökar risken för colorektal cancer med 18 procent.”

Om allt detta kunde vi läsa i en press release från WHO och i en artikel i ansedda tidskriften The Lancet (som det brukar heta i media).

En som ifrågasatt ”köttlarmet” är bloggaren Zoë Harcombe. Hon påpekar att ju inte handlar om en kontrollerad studie utan om observationer hos en försöksgrupp utifrån ett antal basfrågor, tester m.m. och därefter en uppföljning av gruppen där man tar reda på vilka eventuella sjukdomar deltagarna drabbats av.

”Forskarna granskar sedan data för att hitta eventuella mönster. Inga mönster = ingen artikel, så titta efter noga! Kanske upptäcker de ett mönster mellan personer som äter processat kött och personer som utvecklat magcancer. Där finns stoff för en artikel i en medicinsk tidskrift..”

Zoë Harcombe menar att sådana här studier som utgår från deltagarnas egna svar på en massa frågor är mycket osäkra. Många frågar t.ex. vad du åt igår eller till och med under de senaste sju dagarna. Kan man verkligen få korrekta svar på sådana frågor?

”Genom att på det här sättet välja ut rött kött/processat kött får man ju ingen uppfattning om personens diet eller livsstil överhuvudtaget. Som jag visat i den här bloggen karakteriseras personer som äter stora mängder processat kött av att de är mindre fysiskt aktiva än genomsnittet, att de har högre BMI, att det är tre gånger så sannolikt att de röker och att sannolikheten för att de har diabetes är den dubbla jämfört genomsnittsbefolkningen. Det gör processat kött till en markör hos en person som lever ohälsosamt, inte till en ohälsosam person i sig.”

Vad Zoë Harcombe i första hand vänder sig mot i WHO-rapporten är definitionen på processat kött – ”kött som förändrats genom insaltning, jäsning, rökning eller andra processer för att förhöja smaken eller förbättra lagringen”. Hon citerar Peter Cleave, en framliden brittisk forskare som bland annat slog larm om det onyttiga sockret i vår mat. Men när det gällde nyttan av rött kött var han orubblig i sin uppfattning: ”Att påstå att en modern sjukdom har något med gammaldags kost att göra är något av det löjligaste jag hört."

Hur skulle rött kött eller kött som konserverats på traditionellt sätt kunna vara skadligt för oss? I så fall måste man förklara hur vi överlevt i 3,5 miljoner år, hur vi överlevt flera istider och varför alla de näringsämnen vi behöver för vår överlevnad (essentiella fetter, proteiner, vitaminer och mineraler) finns i stor mängd i just kött och det samtidigt skulle ta livet av oss.

”Jag önskar”, tillägger Zoë Harcombe, ”att dessa jättestora och kostsamma studier också innehöll en fråga om den tillfrågades färg på strumporna. Det går säkert att hitta en korrelation mellan de som har röda strumpor och en viss typ av cancer. Kan ni inte se rubriken ’Röda strumpor orsakar cancer’?"

Så vilka kan följderna bli av sådana här illa underbyggda rapporter från WHO? Kanske att de mest räddhågade helt slutar äta kött, korv och andra charkprodukter. Tänk då på att man måste äta 250 grambiff för att få i sig dagsbehovet på 10 mg zink och över ett kilo för att fylla behovet av järn. Föredrar man ägg framför kött betyder det att man måste äta ett helt tjog för att få i sig samma mängd järn samma mängd järn. Gillar man inte ägg kan det duga med råris, men då måste man fylla magen med 4,5 kgråris för samma järnmängd!

Zoë Harcombe slutar: “Vad får jag ut av den här rapporten? Att WHO släpper ifrån sig en helsikes massa dålig vetenskap. De borde veta bättre men det här är inte första gången de inte vet bättre.”

För sin del ser Skeppsgossen den här rapporten som ännu en led i ”klimatomställningen” som bland annat innebär en köttfri värld så att vi inte själva dränks eller kokas eller i värsta fall bådadera.

Originaltexten hittar du på http://www.zoeharcombe.com/

Ingen narr precis...

Den kommande domedagen har diskuterats flitigt ombord på Narrskeppet på sistone. Det tycks finnas två diametralt skilda åsikter om vad den kan innebära. Majoriteten av narrarna pratar om en uppvärmning som kommer att göra det outhärdligt att leva på jorden, kanske redan 2050 och i varje fall 2100. Så finns det en mindre grupp av forskare som ser tecken på en stundande istid i stället, kanske med början redan 2030.

Oavsett hur det blir kan det vara intressant att gå tillbaka ett decennium i klimathysterins historia. Inför varje stormöte har det tjatats om att det här är vår sista chans att rädda jorden från det växande klimathotet. Och allt eftersom åren går fortsätter narrarna att upprepa sitt mantra – utan att något stort händer som bekräftar deras påståenden.

På bloggen http://climatechangepredictions.org/ har man roat sig med att göra en sammanställning över uttalandena om ”mänsklighetens sista chanser” som med facit i hand ter sig närmast absurd.

Montreal 2005

Mark Lynas skrev ett öppet brev till delegaterna och kallade deras sammankomst “sista chansen till handling”.

Bali 2007

Världens ledare möttes för att rädda jorden från katastrofala klimatförändringar – Jordens Vänner menade att mötet kunde vara sista chansen…

Poznan 2008

“Denna förhandlingsomgång är troligen vår sista chans att avvärja katastrofen” sade den australiske klimatforskaren Tim Flannery. Han fick medhåll av representanten för WWF.

Köpenhamn 2009

“Det är 12 år sedan Kyotoprotokollet skapades. Det innebär att mötet i Köpenhamn blir världens sista chans att stoppa klimatförändringarna innan de börjar skena”, förklarade EU-kommissionären Stavros Dimas.

Cancun 2010

Jairem Ramesh, Indiens miljöminister, såg mötet som sista chansen att komma överens om hur vi ska kunna rädda jorden.

Durban 2011

Rev. Dr. Olav Fyske Tveit, ledare för Kyrkornas världsråd, sade att konferensen i Sydafrika var “mänsklighetens sista tillfälle att lösa klimatfrågan”.

Doha 2012

Mötet med 195 deltagande nationer betecknades som sista chansen att hejda klimatförändringarna.

Warzawa 2013

Efter misslyckandet i Doha menade många att konferensen i Warzawa var sista möjligheten att hejda en kommande klimatkatastrof.

Lima 2014

Nu var det WWF:s tur att varna för följderna om man inte kom överens. Det gjorde man ju inte.

Paris 2015

Dags igen…

Skeppsgossen tar sig för pannan när han tänker på hur många miljarder dollar “klimatklubben” kostat medlemsländernas skattebetalare bara för dessa sammankomster, som ofta räknar 50 000 deltagare. Nog kunde väl de pengarna ha använts bättre än att göda en hel armé av skitsnackande klimatnarrar?

En narr som tjänat pengar på klimatlögnerna

Det är lätt att bli hemmablind även när man seglar jorden runt på jakt efter bevis för att klimatförändringarna hotar vår tillvaro – utan att hitta några. Inför den stora samlingen i Paris hettar det stundom till i debatten, till och med i sävliga Sverige, men som brukligt nu för tiden tillåts inga avvikande åsikter trots att ordet påstås vara fritt. Den som ifrågasätter sanningshalten i de officiella berättelserna om framtidens klimatkatastrof bereds sällan plats i media.

En av Skeppsgossens vänner har pekat på just detta faktum och på det hyckleri det innebär när man påstår sig stå för ”fri” debatt samtidigt som man nonchalerar icke etablerade åsikter. Som varnande exempel kan vi ta Helsingborgs Dagblad, vars chefredaktör för övrigt är en ofta sedd gäst här på Narrskeppet.

I HD är man närmast orgiastiskt lycklig över det kommande klimatmötet och varje dag publiceras nya larmrapporter varvade med optimistiska profetior.

Propagandatekniken är enkel – först ska vi skrämma er något alldeles förbannat, sedan ska vi trösta er med klappar på kinden och löften om belöningar ifall ni gör som vi säger.

Här några citat ur HD:s ”vetenskapliga” klimatanalyser.

”Tidigare i veckan presenterade SMHI länsvisa analyser på vad som händer om allt fortsätter som hittills. Då väntas medeltemperaturen stiga med 4-6 grader fram till nästa sekelskifte. I Skåne blir det mycket blötare, speciellt vintertid, med fler skyfall. Men vi påverkas också på andra sätt.

När delar av jordklotet blir obeboeligt på grund av värmeböljor och översvämningar ökar flyktingströmmarna liksom kostnaderna för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna.

Men den analys som FN presenterade förra veckan av de klimatlöften som länderna skickat in inför Parismötet var försiktigt positiv. Det dröjer innan utsläppen minskar – däremot kommer ökningen att dämpas.”

Halleluja!

I en annan artikel signerad Ingrid Runsten hyllas Åsa Romson för sina djupa tankar om att utsläppsminskningar minsann också kan leda till utveckling av välfärden.

”Klimatomställning måste framför allt gå från att vara en börda till att bli en möjlighet. Därför måste länder, men även företag, förmå visa på de ekonomiska möjligheterna med en omställning. Den rollen vill miljöminister Åsa Romson (MP) att Sverige ska spela genom att i Paris peka på hur välfärdsutveckling kan kombineras med utsläppsminskningar.

En av dem som åker till klimatmötet för att sprida att det finns lönsamhet i klimatomställning är Nina Ekelund, som är programdirektör för företagsnätverket Hagainitiativet.

"Vi betonar vikten av att näringslivet står bakom en mer aktiv klimatpolitik. Den insikten vill vi vara med och sprida", säger Nina Ekelund.

Jag frågar henne vad som är viktigast för en internationell förändring:

"Att länderna via skatter sätter ett pris på koldioxid och samtidigt upphör med fossila subventioner."

Den unge och oerfarne Skeppsgossen undrar om inte det är ett utmärkt

exempel på "maktens megafon". Men chefredaktören förklarar i en stor

rubrik: "Vi ska granska makten - inte vara dess megafon". Fan tro't, sa Relling.

Någon granskning av den stora maktfaktorn IPCC har jag inte sett till

annat än någon enstaka gång på insändarsidan. Hos en granne i bloggosfären hittar jag en insändare, som uppges ha sänts till "närmare 20

redaktioner" och säkert även till HD, men den är inte införd ännu efter

en vecka. Den är undertecknad av två ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien, Wibjörn Karlén och Tore Scherstén, båda professorer som borde ha större auktoritet än Åsa Romson och Nina Ekelund.

I insändaren påpekar de båda professorerna att Sveriges chefsförhandlare Anna Lindstedt kommit med direkt felaktiga påståenden i en tv-intervju nyligen. I den sade hon att ”Vi ser effekterna av klimatförändringarna och de är allvarliga” trots att den enda mätbara förändringen är en knapp grads höjning av den globala temperaturen sedan 1880.

Med floskelhandboken uppslagen upprepade hon IPCC:s lögner om att vetenskapen är mer säker nu och att förändringarna beror på människan. Plus att havsnivåerna stiger och allt det andra som klimatnarrarna basunerat ut i minst ett decennium vid det här laget.

Tillbaka till Wibjörn Karlén och Tore Scherstén. De summerar sin kritik så här:

”Således avser förhandlingarna att:

– minska en uppvärmning som inte finns,

– bekämpa den med minskade utsläpp som inte gör någon skillnad,

– förmena oss och de fattigaste billig energi och billig mat,

– slösa våra resurser på ineffektiv energiteknik, och

– sätta enorma penningbelopp i händerna på FN:s byråkrater.

Någon bättre grogrund för storskalig korruption kan vi inte tänka oss.

Varför förses inte vår chefsförhandlare med korrekt information?”

Skeppsgossen tillåter sig ett svar: Därför att ombord på Narrskeppet förmår förnuftets röster inte tränga igenom narrarnas skrän och skrål. Eller som Friedrich Schiller för länge sedan skrev: "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves".

Och för att anknyta till Helsingborgs Dagblad och dess chefredaktör ber jag att i all underdånighet få ställa frågan om han vet vad ordet ”hyckleri” betyder?

Nya rapporter om den ineffektiva och opålitliga vindkraften har med flaskpost nått Narrskeppet. Eftersom de blåsta narrarna ombord tillhör Vindkraftens Vänner har rapporterna naturligtvis hamnat i papperskorgen utan att någon ens läst dem. Att tala illa om vindkraft på Narrskeppet är lika farligt som att säga något nedsättande om Mohammed och straffet blir att den skyldige slängs överbord, allt medan narrkören skanderar "Välsignad vare vindkraften!" Skeppsgossen brukar vara den som tömmer papperskorgarna och får därmed tillgång till många intressanta dokument som undanhålls gemene man.

I början av november blåste det nästan inte alls på de brittiska öarna. Vindkraftverkens totala produktion uppgick då till som lägst 300 MW eller 0,68 procent av landets sammanlagda elproduktion. Gas- och kolkraftverk räddade situationen.

Än värre var det i Adelaide i Sydaustralien söndagskvällen den 1 november. Då blev över 110 000 hem och butiker strömlösa. Trafikljusen fungerade inte, gatubelysningen slocknade helt och det gick inte att tanka bilen. Värst var det förstås för sjukhusen innan deras dieseldrivna reservgeneratorer gick igång. Officiellt var det en s.k. förbindelseledning som spökade och de omskrivna vindkraftverken i området brukar inte leverera förrän tidigt på morgnarna, heter det i rapporten.

Det är med andra ord inte lätt att leva i ett samhälle vars funktioner till stor del är beroende av vindkraft och annan förnybar energi. Man måste helt enkelt vänta tills det börjar blåsa…

Danske statsvetaren Bjørn Lomborg tillhör de skarpaste kritikerna av den hyllade ”förnybara energin” (om man så vill är han en motsvarighet till svenske nationalekonomen Tino Sanandaji på invandringens område). Bjørn Lomborg räds inte etablissemanget och har nyligen förklarat att vind- och solkraft inte kommer att få någon ekonomisk betydelse förrän om 25 år och då till enorma kostnader. ”Enligt IEA (International Energy Agency) levererar sol och vind idag omkring 0,4 procent av den globala energin. Även om all världens regeringar skulle leva upp till sina löften om en övergång till förnybart skulle den siffran öka till ynka 2,2 procent år 2040.”

”Det stora problemet är att vi inte får någon el från de här energislagen när solen inte skiner och vinden inte blåser”, fortsätter Bjørn Lomborg. ”Påståenden om att exempelvis vindkraften snart kommer att bli billigare än energi framställd med hjälp av fossila bränslen - eller att den redan skulle vara det i Tyskland och Storbritannien - är hämtade ur fantasin. Vindkraften kommer aldrig att kunna konkurrera utan kraftiga subventioner.”

IEA räknar med att kostnaden för de globala subventionerna för vindkraften kommer att öka under de närmaste 25 åren och inte minska som narrarna hävdar.

”Vind- och solenergi gör den fossilgenererade elkraften dyrare. Det tycker en del bara är bra, men om vi vill att våra samhällen ska fungera också under mulna och stilla dagar måste vi förlita oss till fossila bränslen. Enligt IEA:s uppskattningar kommer de fossila bränslena att i framtiden svara för 56 procent av all elproduktion, medan kärn- och vattenkraft står för 28 procent.”

Ju mer vind- och solkraft vi får desto mer sällan kommer existerande gas- och kolkraftverk att utnyttjas. Men de fasta kostnaderna för dessa sjunker inte, något som fördyrar kWh-priset.

”I Spanien utnyttjades de gasdrivna kraftverken 66 procent av tiden år 2004”, säger Bjørn Lomborg. ”På grund av den kraftiga utbyggnaden av vindkraften används de idag bara 19 procent av tiden. För att vara lönsamma måste de här kraftverken vara igång 57 procent av tiden och med så liten nyttjandegrad finns det stor risk för att de stängs.”

Resultatet blir att varje nation måste subventionera sina gas- och kolkraftverk för att ha nödvändig backup när sol och vind inte levererar. Det innebär att samhället betalar för elströmmen tre gånger: först för själva produktionen, sedan för subventioner till opålitlig förnybar energi och till sist också för subventioner till gas- och kolkraftverk.

Så långt Bjørn Lomborg. Hela intervjun med honom kan du läsa på
http://stopthesethings.com/

Miljönarrarna inbillar sig fortfarande att människor i landsorten bara längtar efter att få se horisonten fyllas med vindsnurror som håller fågel- och fladdermusbeståndet nere (förresten, vem i helsike behöver fladdermöss?). Faktum är dock att alltfler tänkande människor upplever vindsnurrorna som ett onödigt påfund som påverkar både trivsel och hälsa hos dem som måste leva i deras närhet.

Det är en grupp som vindkraftslobbyn lyckats tysta i de flesta länder. Men tidigare i år har det faktiskt bildats aktionsgrupper som gått från ord till handling i både Montana i USA och Victoria i Australien. Där har man helt sonika skjutit sönder några vindsnurror! Skeppsgossen brukar inte lovprisa vandalism, men i det här fallet har han full förståelse för dem som hållit i bössorna. Det måste finnas en gräns för vad medborgarna ska stå ut med.

Till slut erinrar sig Skeppsgossen ett uttalande från 2004 av Sir Martin Holgate som arbetade för brittiska miljödepartementet. Denne framsynte man insåg att ”problemet med vindkraftsparker är att de tar väldigt stor plats i alla dimensioner för att generera väldigt lite elektricitet. För att producera lika mycket el som ett kolkraftverk krävs det 800 vindsnurror.”

”Nu brassar vi för fyllning och börjar vår gång” som det heter i Möte i monsunen av Evert Taube och Skeppsgossen äntrar utkiken för att spana in nya galenskaper.

Bernie Sanders, demokratisk presidentkandidat, har i likhet med nuvarande landsfadern i Vita huset, gång på gång framhållit att klimatförändringarna utgör ett större hot mot mänskligheten än terroristattackerna. Och inte nog med det – klimatförändringarna har enligt honom ett direkt samband med uppkomsten av terrorismen!

Den här ekvationen får man ihop genom att hänvisa till missväxt och torka som tvingar landsbygdsbefolkningen in till städerna och därmed till ”utanförskap”. På så sätt blir lantisarna lättare att påverka och övertyga när värvare från t.ex. al-Qaida och IS dyker upp.

Resonemanget förs ju också i Sverige utan att någon på allvar ifrågasätter det. Utan utanförskap inga terrorister, skulle man kunna sammanfatta.

Enligt vad som kallas Global Terrorism Index är det främst politiska, nationalistiska och separatistiska strömningar som kan växa sig starka i nationer med svaga politiska system. Rapporten nämner “tre statistiskt signifikanta faktorer”, nämligen konflikter mellan etniska och religiösa grupper, våld och terror mot sådana grupper från statens sida och våld orsakat av organiserade konflikter och demonstrationer. Under 2013 stod enligt samma källa IS, Boko Haram, talibanerna och al-Qaida bakom 66 procent av terrorattackerna med dödlig utgång. Den gemensamma nämnaren här är religiös fanatism. Under förra året ökade för övrigt antalet offer för terrorism med hela 80 procent jämfört med 2013, från 18 111 till 32 658 döda.

Intressant i sammanhanget är att CIA redan 1974 varnade för konflikter orsakade av missväxt, vattenbrist etc. – på grund av den globala avkylningen! På den tiden var det mest tal om en kommande liten istid (precis som det är idag också på vissa håll). Nu handlar det om uppvärmning men tydligen gör det ingen skillnad. Varmt eller kallt - terrorismen frodas i alla klimat.

Skeppsgossen ber dock att få uttrycka en stilla undran: varför är det bara anhängare av en viss religion som blir terrorister och inte kristna eller buddhister?

Nåväl, att de här spekulationerna ges allt större plats i media beror förstås på det stundande stora klimatmötet i Paris. Genom att koppla ihop klimatförändringarna med terrorism hoppas tillskyndarna öka intresset och få än fler västländer att öppna kassakistorna – det är som bekant inte så ofta som man kan slå två flugor i en smäll.

Problemet är bara att det snart har gått två decennier utan någon påtaglig global uppvärmning. Visst har temperaturen gått upp lite ibland och gått ner året därpå, men någon stadig global uppvärmning som klimatforskarna utlovat har vi inte sett skymten av. Det spelar ingen roll för de troende, för vilka den globala uppvärmningen fortsätter att vara ett dödligt hot och än värre: blotta tanken på den kan få människor att vilja döda varandra. De sitter där och funderar över vilka konsekvenser uppvärmningen kan få och vips så sätter de igång att mörda. Det är i varje fall vad narrarna som snart samlas i Paris vill få oss att tro.

Sedan Obama sagt nej till det omdiskuterade Keystone-projektet (en pipeline för olja från Kanada till Mexikanska golfen) firade Greenpeace och andra miljönarrar “segern” genom att utklädda till kaniner och isbjörnar dansa och sjunga framför Vita huset.

De inbillade sig att nu hade de räddat vår planet igen. I själva verket innebär beslutet bara att oljan från Kanada nu måste transporteras på landsväg och med järnväg till högre priser och med större risker för miljön. Hur långt tänker en gröngöling?

En av dem som ifrågasatt detta är den sydafrikanske kärnfysikern dr Kelvin Kemm. Greenpeace far till COP-21 i Paris under parollen ”inga fossila bränslen och ingen atomkraft”. De vill att hela världen ska kunna fungera på förnybar energi 2050. Det är som att tro på sagor, säger han.

“De pratar i svepande teoretiska termer utan redovisa hur de ska uppnå detta storslagna mål. De pratar förvisso om behovet av en enklare livsstil, mer i samklang med jorden. Det innebär att du inte ska köra bil, åka flyg eller surfa på internet med mobilen etc.” Allra minst om du tänker på miljön och sympatiserar med Greenpeace, vill Skeppsgossen tillägga.

Dr Kemm: “Låt oss titta närmare på grundteorin för allt detta. Argumentet är att CO2 orsakar en global uppvärmning som leder till klimatförändringar. En annan tes hävdar att varje klimatförändring är av ondo och att inget gott kan komma av en sådan.”

Vid det här laget borde vi alla inse att medeltemperaturen på jorden har varierat en hel del under de senaste 1000 åren. Under den s.k. medeltida värmeperioden (1100 – 1300e.Kr.) odlades druvor och tillverkades vin I England, och det var då som vikingarna koloniserade Grönland. Forskarna uppskattar att det fanns 3000 jordbrukande vikingar där omkring 1300.

Därefter följde en förhållandevis snabb avkylning, ”den lilla istiden” (ca 1350 – 1850). Themsen var isbelagd och man ordnade marknader på isen, den sista 1814. Vikingarna på Grönland dukade under eller gav sig av. Det sista förrådsskeppet lämnade Grönland 1410.

“Av historien framgår entydigt att perioder med global uppvärmning har lett till hälsa, välstånd och rikedom. På motsvarande sätt har en global avkylning resulterat i missväxt, sjukdomar och umbäranden,” skriver dr Kemm. ”Under den medeltida värmeperioden var det mycket varmare än nu och självklart kan ingen skylla på att det var industriell koldioxid som höjde temperaturen. Vad var det då?”

Dr Kemm ansluter sig till teorin att det är de cykliska solstormarna som är orsaken. Solens magnetiska aktivitet interagerar med jordens magnetfält och avgör hur mycket kosmisk strålning som kan tränga in genom jordens yttre atmosfär. Koldioxiden har inget alls med detta att göra.

“Men de extremgröna är inte intresserade av solteorin. De vill ha en fiende att skylla på och angripa. Fienden är den moderna industrin. Därmed följer att boven är den CO2 som industrin genererar. Förnuft och logik har inget med saken att göra.”

Så långt dr Kelvin Kemm i Sydafrika. Till COP-21 i Paris kommer miljönarrarna inte för att söka sanningen utan för att propagera för sina idéer om hur världen ska styras. Ideologiskt ligger Greenpeace och deras anhängare sorgligt nog rätt nära de terrororganisationer som världen också måste bekämpa. Det handlar om fanatism och oförmåga att acceptera andra ståndpunkter än de egna.

Hur långt tänker en gröngöling?

Så här i början på det nya året har Skeppsgossen klättrat upp i utkiken för att i lugn och ro kunna summera vad som hänt under 2015. Här kommer en högst personlig sammanfattning.

På klimatfronten har det faktiskt inte hänt så mycket, trots det upphaussade Parismötet som var ”vår sista chans att rädda jorden”. Men det har som jag tidigare skrivit alla klimatmöten varit, också de som anordnades för mer än ett decennium sedan. COP21 i Paris resulterade i ett urvattnat avtal som ger nationerna rätt att styra och ställa med sina utsläpp lite som de vill. Huvudsaken tycks vara att de fortsätter med skrämselpropagandan så att de kan fortsätta att håva in kollekten från sina medborgare.

I propagandan ingår diverse påståenden om redan inträffade klimatförändringar – rapporter som är lika friserade, manipulerade eller direkt lögnaktiga som det mesta som publicerats på det här området. Så påstås till exempel 2015 ha varit ett av de mest nederbördsrika i historien, möjligen med undantag för Syndafloden. Men i England, där man mätt regnmängder sedan 1766, hamnar 2015 på 86:e plats. Toppar listan gör perioden 1874-83, och också 1920-talet bjöd på extremt mycket regn.

Har det då inte varit extremt varmt? Det beror på var man mätt (se bilden). Med strategiskt placerade termometrar tycks man kunna bevisa att jorden har hög feber. Satellitmätningarna, som inleddes 1979, visar däremot på en mycket lätt feber med en uppvärmning som stannade vid beskedliga +0,27°C (det 3:e varmaste året sedan 1979 enligt dr Roy Spencer). Det är El Nino som spökar och enligt dr Spencer talar mycket för att 2016 kan bli ännu lite varmare.
I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att snöfria och milda julhelger inte heller är något nytt. 1940 rapporterade till exempel New York Times att jultomten aldrig upplevt en så varm jul. Men mannaminnet är lika kort som jultomtens, och den som tar del av statistiken kommer att upptäcka att man väldigt ofta minns fel när det gäller vädret.

I en rapport om “väderrelaterade katastrofer” som släpptes en vecka före Parismötet kan man läsa att det i medeltal inträffar 335 sådana per år. Som katastrofer räknas väderhändelser där minst 10 personer dödats och över 100 drabbats. Det har skett en klar ökning under slutet av 1900-talet, konstaterar författarna, men hur stor del av den som beror på mänskliga aktiviteter och på klimatförändringar avstår man visligen från att avgöra. “Översvämningarna har definitivt ökat i antal”, säger en av författarna och tillägger förståndigt: ”Men i stället för att fokusera på om och varför menar jag att vi ska rikta fokus på hur vi ska kunna minska skadorna.”

Klimatforskaren professor Roger Pielke Jr håller inte med om att extrema väderhändelser som orkaner, översvämningar och torrperioder har blivit vanligare någonstans i världen. Tvärtom menar han att de minskat med hela 25 procent sedan 1990. Att de oväder som ändå drabbat till exempel USA har lett till ökade försäkringspremier beror inte på större frekvens utan på dålig stadsplanering och på att allt fler byggt sina hus i utsatta lägen.

Lite skrämselhicka får man kanske när man läser att experter vid European Science Foundation säger att vulkaner – och särskilt super-vulkaner som den som ligger i Yellowstone National Park, Wyoming, och har en krater som mäter 55 gånger 72 km – utgör ett större hot mot jorden och mänskligheten än såväl asteroider, jordbävningar och kärnvapenkrig som den globala uppvärmningen.

Så gamle Al Gores förutsägelser om jordens undergång 2016 lär under alla förhållanden inte besannas (om nu inte Yellowstone plötsligt exploderar). Den 27 januari 2006 påstod nämligen Gore att den kritiska punkten för att vi skulle kunna rädda mänskligheten från kokning, stekning, djupfrysning eller dränkning låg 10 år framåt i tiden. Det ödesdigra datumet 27 januari närmar sig nu obönhörligt och nedräkningen har börjat… Inget tyder dock på att det händer mer än det gjorde vid millennieskiftet.

Den smältande iskalotten på Grönland har varit en följetong i media under det gångna året. Senast rapporterades att ön förlorat 9000 miljarder ton is under det senaste århundradet. Någon har räknat ut att det skulle innebära en minskning i volym med 0,3 procent, vilket innebär att 99,7 procent av isen ligger kvar. Men sådana uppgifter ger ju inga skräckrubriker och knappt en skärv i kollekthåven.

De stackars isbjörnarna återkommer också ständigt i rapporteringen, trots att det nu finns fler av dem än på länge. Men nu har de i allt större antal sökt sig till bosättningarna kring Hudson Bay i Kanada – de har blivit så orädda att folk inte längre kan plocka bär på sommaren eller vistas utomhus utan att vara beväpnade. Särskilt på höstarna ses de här rovdjuren ströva fritt på gatorna i staden Arviat. Vid vissa tillfällen har man måst stänga skolorna, och det populära Halloween-firandet har ställts in. Inuiterna skyller på isbjörnsturismen i närbelägna Churchill, medan en del forskare anser att den krympande isen i Arktis är boven i dramat och får hungriga isbjörnar att invadera bosättningarna. Experterna hävdar dock att isbjörnarna alltid brukar samlas på land om höstarna, i väntan på att isen ska lägga sig längre ut där sälarna finns.

Fulspelet på klimatområdet fortsätter. Det senaste draget är att kvitta skulder mot utlovade klimatåtgärder. Det är högt skuldsatta småstater som Jamaica och Seychellerna som inte har råd med några sådana, och den fantastiske generalsekreteraren Ban-ki Moon tycker att skulderna ska ”förlåtas” så att de styrande kan låna upp ännu mer pengar och ”skapa nya institutioner”, bemannade med FN-byråkrater förstås. FN-dårskapen känner inga moraliska gränser.

Till slut kan Skeppsgossen rapportera att det inte skett någon påvisbar och permanent uppvärmning globalt under de senaste 19 åren.

I Tyskland växer motståndet mot vindkraftverken eller ”Vogelschredder” som de kallas i folkmun. Motståndet är så starkt att det förekommit rena sabotagehandlingar. På en enda ort har det skett tre inbrott i kontrollrummen. Förövarna har nödstoppat turbinerna, brutit loss datorkomponenter och saboterat styrsystemen. Det innebär kostsamma reparationer för ägarna, förutom att deras försäkringspremier höjs och inkomsterna uteblir. ”Det tjänar allmänheten på”, säger en av Skeppsgossens tyska meddelare, ”eftersom det sänker priset på elströmmen när de subventionerade vindsnurrorna står stilla”.

Det finns idag 25 000 vindkraftverk i Tyskland. Över 500 medborgargrupper har bildats för att stoppa vidare utbyggnad, och många vill ha ett moratorium till 2017 enligt dansk modell, bland annat för att avvakta resultatet av den vetenskapliga utredning om hälsoriskerna som görs i Danmark.

När ett 185 meter högt vindkraftverk föll till marken utanför Vetlanda på julafton – och till på köpet i lugnt väder - sa Svensk Vindkrafts vd Charlotte Unger: ”Jag tycker fortfarande att riskerna är överblickbara. Vestas har installerat 55 000 vindkraftverk globalt, och mig veterligen har den här typen av olycka aldrig skett tidigare.”

Det är en sanning med modifikation. Att en mast bara ramlar omkull så där utan vidare är kanske unikt (sabotage?), men olyckor med kraschande turbiner är i själva verket förskräckande stort och har rapporterats från en rad länder som Brasilien, USA, Tyskland, Danmark, Frankrike, Skottland och Storbritannien.

Turbinbladen väger uppåt 10 ton styck och flyger ofta all världens väg om något av dem släpper. Hela blad med 50 m längd har påträffats 200 m från vindkraftverket. En undersökning har kommit fram till att 5 m stora delar av sönderbrutna blad kan segla ända upp till 1,6 km! Studien gjordes 2007 och sedan dess har det rapporterats 309 incidenter av det här slaget. Säkerhetsavståndet till bebyggelse bör med andra ord vara minst 2 km!

Svensk vindkraft lider av hybris och ett otal aktörer drar hela tiden igång nya projekt, trots att lönsamheten ofta ifrågasatts. Man ifrågasätter inte heller hur beroende verken är av vädret och försöker inbilla allmänheten att ”det blåser alltid någonstans”. Underförstått betyder det att ju fler vindkraftverk som byggs i landet desto bättre säkras elleveranserna. Men verkligheten är inte så enkel, vilket visas av följande färska exempel.

Den 7 december 2015 var det ovanligt blåsigt och då slog vindkraften produktionsrekord. Under delar av helgen stod vindkraften för 30 procent av den totala elkonsumtionen.

En månad senare, den 7 januari, hade Sverige vinterns dittills högsta elförbrukning på knappt 26 000 megawatt (MW), detta enligt ett pressmeddelande från driftchef Erik Ek vid Svenska kraftnät. Åtta av tio kärnkraftsreaktorer och all tillgänglig vattenkraft användes fullt ut. Vindkraften bidrog med cirka 1 000 MW av behovet på 26 000 MW, vilket motsvarar omkring fyra procent.

– Det här visar att vi fortsatt behöver en bra produktionsmix, säger Erik Ek, och att den planerbara, icke väderberoende produktionen spelar en viktig roll för ett leveranssäkert elsystem även i framtiden.

Sture Åström, sekreterare i Klimatsans, drar följande slutsats: ”Vi kan aldrig klara oss med enbart förnyelsebar vatten- och vindkraft. Varför ska vi då bygga dyra vindkraftverk, när vi ändå behöver ha alla vanliga kraftverk kvar?”

Kommentar från Charlotte Unger, vd Svensk Vindenergi: ”Energin i Europa kommer fortfarande till 75 procent från fossila källor. Ska vi klara klimathotet måste utsläppen snabbt ned. Vindkraften är effektiv och kan leverera stora mängder energi. Sverige har bättre förutsättningar för vindkraft än många andra länder i Europa och bör kunna exportera vindkraftsel till länder med sämre förutsättningar.”

Den som lever får se…

I Facebook-gruppen Öppen debatt om Svensk Vindkraft beskriver Per Lundgren det faktiska energiläget nu när kylan slagit till (fredag 15 januari):
”Även nu på fredagsmorgonen med kallt väder och svaga vindar i Nordeuropa har vi andra dagen i följd en kombination av hög konsumtion och effektbrist i Sveriges elproduktion. Vi importerar därför även idag ca 1.500 MW vattenkraftsel från Norge, ca 1.300 MW el från Danmark och 300 MW el från Tyskland samt exporterar ca 1.000 MW till Finland. Prisläget i Finland, Baltikum, Själland, delar av Norge samt elområdena SE3 och SE4 i Sverige har därför stigit rejält sedan igår och är just nu knappa 5 ggr högre än i SE1 och SE2. Det stigande elpriset visar tydligt att det råder effektbrist i stora delar av Skandinaviens elproduktion.
I Danmark är elkonsumtionen, ca 5.200 MW, f n ca en femtedel av den svenska. I Danmark produceras f n 4.200 MW från fossilgas- och kolkraft och ca 550 MW från vindkraften men de importerar ca 1.000 MW från Norge och ca 700 MW från Tyskland så att exporten av 1.300 MW till Sverige kan hållas igång. Koldioxidutsläppet i Danmark ligger nu på ca 450 g/kWh, d v s ca 30 gånger högre än det svenska. Således s k fulel till Sverige från Danmark...”

Den arktiska kylan har också drabbat Storbritannien. En kväll härom veckan tvingades elbolagen att sänka priserna sedan det visat sig att nästan fem miljoner pensionärer var nödsakade att skruva ner värmen för att inte få för höga elräkningar. Enligt en studie riskerar nästan hälften av alla engelsmän över 65 år sin hälsa på grund av kylan.

Nu kan vi bara hoppas att det fortsätter att blåsa i öriket som ju blivit alltför beroende av att vindkraften levererar. Redan i början av november förra året fick britterna en illustration av vad som händer när det är vindstilla. Då genererade samtliga vindkraftverk endast 300 MW eller 0,68 procent av totalförbrukningen den kvällen.

Nu när alltfler människor börjat tvivla på den ineffektiva vindkraften och de fula sår den åstadkommer i landskapsbilden, har intresset vänts mot solcellerna. Att solen inte lyser lika starkt i vårt land som i Sahara spelar enligt “experterna” inte så stor roll som vi vanliga dumbommar tror – se bara på hur många soltimmar vi har på Öland och i Karlstad. Därför har framför allt villaägarna gömt tegelpannorna på taken under solsugande plastrektanglar som de fått installerade genom frikostiga subventioner från staten.

I ett hushåll kan man kanske på 20-30 års sikt tjäna in investeringen på taket, men Skeppsgossen tror inte att det i första hand är ekonomiska överväganden som fått villaägarna att skaffa solenergi. Ett viktigt skäl är att man tack vare sina solpaneler visar alla andra i omgivningen att man är med sin tid. En gång var det bilen av senaste årsmodell som glänste utanför huset och markerade ägarens status, idag är det de blänkande solpanelerna som tjänar samma syfte. Dessutom kan man ägna sig åt någon sorts “energisport” när man går och kollar hur många kilowatt de där nya takpannorna genererat under dagen. En avläsning tidigt på morgonen visar dock inte oväntat att om natten sover också solcellerna.

En del av elöverskottet kan man till och med sälja till sin elleverantör och det är några tusenlappar som fyller plånboken och stärker självkänslan. För som tur är har man ju elleverantören kvar – några futtiga kvadratmeter solceller räcker inte alls till när himlen är blygrå och regnet öser ner dag ut och dag in.

Så ser elproduktionen från solceller ut i liten hobbyskala. Vill man producera solkraft som täcker större behov, då räcker det inte med några hustak här och några där. Från USA rapporteras det att en allmän övergång till solenergi fram till 2050 innebär att man måste klämma fram minst 440 Gigawatt och kanske till och med fyra gånger så mycket ifall folk övergår till att köra elbilar.

Av en analys framgår att det skulle behövas nära 30 miljarder(!) solpaneler på 1x1 meter för att producera de kanske 1100 Gigawatt som en allmän elektrifiering skulle innebära. De skulle kräva en total yta på 30 000 km², vilket motsvarar hela Belgien. Under förutsättning att kineserna kunde producera en 1 m² stor panel per sekund, skulle det ta så där en 930 år att tillverka dessa 30 miljarder solcellspaneler. Är det möjligen någon av förespråkarna för förnybar energi som har tänkt på det?

Men nu är det så att man får bättre effekt av sina storskaliga installationer om man följer solens gång med hjälp av rörliga paneler, s.k. solföljare. Då kan det räcka med 22 000 km² paneler som upptar en kvadratisk yta med sidor på knappa 150 km. Men kostnaderna för en sådan installation blir förstås mycket högre än för en fast och den kan svårligen installeras på tak.

Man ska inte heller bortse från det geografiska läget. I ökenområden och runtom ekvatorn lyser ju solen som mest och starkast, men vad händer på nordligare breddgrader? I USA jämför man östkusten med Arizona och kommer fram till en minskning från 6 kWh/m²/dag till 4 kWh/m²/dag. Det innebär att det behövs 50 procent större solcellsyta på den amerikanska östkusten för att producera lika mycket el som i Arizona – motsvarande en yta större än Danmark. På pluskontot noteras att det inte behövs några kylanordningar för solcellerna, vilket är fallet i ökenområden med intensiv instrålning.

Under 2014 installerades i Sverige 36,2 MW solceller varav 35,1 MW nätanslutna. Under 2013 installerades 17,9 MW nätanslutna solceller, vilket gör att denna marknad fördubblades under 2014. När det gäller inte nätanslutna solceller var 2014 års 1,1 MW lika med föregående års försäljning.

Totalt är det nu 69,9 MW nätanslutna solceller installerade i Sverige, vilket gör 7 W/innevånare. Dessutom har det sålts 9,5 MW solceller för system som inte är nätanslutna. Om vi antar att de nätanslutna solcellerna producerar ca 63 GWh motsvarar det 0,05% av Sveriges slutliga elanvändning. Med andra ord inte mycket skryta med.

Tyskland är det land som har installerat mest solceller i världen (men Spanien har fortfarande flest). Vid utgången av 2014 hade tyskarna installerat 38,2 GW, vilket gör 474 W solceller/innevånare. Solel utgör nu 5,8% av elproduktionen (2014). Imponerande, tycker de gröna som förklarar den stora skillnaden mot Sverige med att den förda politiken i Tyskland ”har gett ett kraftfullt stöd för solcellsinstallationer”. En annan avgörande faktor är att det elpris konsumenterna betalar – efter ”Energiewende” = övergången till förnybart – är ungefär dubbelt så högt i Tyskland som i Sverige, vilket ökar lönsamheten för solcellsinstallationer.

Solen kommer troligen att stå för 50 procent av elförsörjningen i Sverige i framtiden. Den uppskattningen gör Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet på Chalmers. Han konstaterar samtidigt att Sverige har bland de sämsta förutsättningarna för solenergi i världen vad gäller soltimmar och de perioder under året som energibehovet är som störst. Sandén tror därför att vindkraften kommer att bli ”ganska stor”, bioenergin ”betydligt mindre”, ”vattenkraft och vågkraft nischer” och kärnkraften försvinner på grund av säkerhetsskäl. Skeppsgossen avstår visligen från att kommentera.

El förbrukas ju inte bara under dagtid utan i kanske ännu högre grad på kvällarna när solen sussar. Vilka möjligheter finns att lagra den ström som solcellerna producerar? För att man ska kunna göra det behövs batterier och åter batterier. Skeppsgossen minns hur amatörerna på den förnybara energins område redan på 1970-talet försökte tackla problemet med lagring av strömmen för senare behov. Då handlade det om små hembyggda vindsnurror och 24 V lågspänningsanläggningar i sommarhus och liknande. En av dessa pionjärer hade hela källaren full av bussbatterier…

Må vara att dagens system är effektivare, men lagringen har ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt. I en krönika i Washington Post har medias beundran för miljardären Elon Musk jämförts med hur Pravda en gång okritiskt hyllade Stalin. Att Musks exklusiva elbilar under varumärket Tesla är en besvikelse framgår av den usla försäljningen som ska bli föremål för ett senare inlägg här på Narrskeppet. Vad det nu handlar om är Teslas Powerwall Battery som Musk påstår ska vara en billig lösning på lagringsproblemen. Det visar sig dock att det i genomsnitt tar 36 år innan hans batterisystem betalat sig (installationskostnaden är ca 6-7000 dollar). Siffran 36 år är mer än tre gånger garantitiden för ett Powerwall-batteri som arbetar med litium-jon-teknik av samma typ som batterierna i bärbara datorer och mobiltelefoner.

Ett försäljningsargument för Powerwall är att den amerikanske konsumenten kan utnyttja elbolagens prisskillnader mellan dag- och nattaxa och alltså lagra billigare nattström. Det visar sig emellertid att dessa skillnader idag är så små att förtjänsten blir alldeles för liten för att betala batterikostnaden. Ansluten till ett solcellssystem ger Powerpack inte heller några prisfördelar, eftersom man då också måste räkna in kostnaden för solcellspanelerna. Efter all kritik från konsumentorganisationerna har Tesla tvingats backa och erkänna att Powerwall inte är till för gemene man ”utan för den som vill hålla sig framkant på den förnybara energins område”. Med andra ord samma människor som njuter av att gå till elskåpet och läsa av hur många kilowatt solcellerna på taket producerat under dagen...

Samtidigt påstår den “klimatvänliga” pressen att bemedlade solcellsägare i väst hjälper över en miljard mindre bemedlade i världen att gå direkt till förnybara energikällor och hoppa över det farliga steget med fossilframställd elström. En arbetsgrupp vid universitetet i Berkeley har undersökt 2 500 hushåll ute på landsbygden i Kenya – en del anslutna till elnätet, andra beroende av solceller och en grupp utan någon tillgång till el. ”Solcellshushållen” hade antingen en soldriven ljuskälla eller en solcellspanel på 8 W som klarar två LED-lampor, en LED ficklampa, en transistorradio och laddning av mobiltelefon. För en sådan anläggning får man betala över 200 dollar, vilket är en stor utgift med tanke på att den årliga medelinkomsten är runt 1000 dollar.

Men detta är en nödlösning. Både de som har solceller och de som inte har någon elström alls är eniga om en sak: ”Vi vill ha riktig elektricitet från nätet som klarar en tv-apparat, en kyl och frys och ett elektriskt strykjärn!”

Miljönarrarna i väst fattar ännu inte att deras drömmar om ”ren” energi från sol och vind är och förblir just en önskedröm, utan förankring i verkligheten.

Det är bara i Norge man köper elbilar. Och anledningen till det är förstås att dessa är kraftigt subventionerade, till en del ironiskt nog med pengar från den berömda oljefonden. Utan sådana subventioner är det få som vill ha dem. Under 2015 köpte amerikanerna bara 102 600 elbilar, en minskning med 17 procent (siffror från Autodata). Nissan Leaf tappade 43 procent och hybriden Chevrolet Volt 18 procent.

Det är väl inte så konstigt, tycker Skeppsgossen. De är dyra även med subventioner och helt värdelösa utanför tätorterna. Dessutom är de, enligt oraklet Bill Gates, ytterligt ohälsosamma och miljöfarliga. Bland annat därför att de belastar elnätet ännu mer, något som åtminstone i många länder innebär att utsläppen av växthusgaser ökar i och med ökad användning av fossila bränslen i kraftverken.

Någon har liknat elbilen vid en neonskylt med texten: “Jag är en komplett idiot”. Det tyckte nog också ägaren till miljon-Teslan som började brinna vid laddningen någonstans i Norge.

I många länder – givetvis med undantag för föregångslandet Sverige – gläds bilisterna åt stadigt sjunkande bensinpriser. I USA köper amerikanerna därför återigen stora bilar som suvar och pickuper, alltså just den typ av bilar som får miljöpartisterna i vårt land att se rött. Här ska det vara pyttesmått och bensinsnålt. Och med beskattning och skatt på skatten håller man bensinpriset uppe när andra länder sänker det! En del av de pengar svenska staten får in på drivmedelsskatterna går till uppsättning av laddstolpar ute i kommunerna!

I Storbritannien är situationen ungefär likadan när det kommer till elbilar. Elake bloggaren James Delingpole (läs honom på http://www.breitbart.com) slår huvudet på spiken när han säger att han nu tänker satsa på en begagnad Land-Rover Defender som ersättning för den lilla diesel-Skodan:

”Om du liksom jag bor ute på landet och behöver komma hem från stormarknaden fort innan mjölken surnar, är det viktigt att bilen inte blir en skrothög ifall du krockar med en muntjac-hjort eller ett gäng rumäner som lastar på kyrktaket eller en Prius-förare som tvärbromsar för att rädda en kull tuberkelsjuka grävlingar… Det här är vad Gud försöker säga oss med sjunkande oljepriser: a) Han avskyr Mellanöstern och alla som bor där (utom israelerna förstås, för de är ju det utvalda folket) och b) att Han är dödstrött på alla hjärtnupna godhetsapostlar som är stolta över sina tunnplåtade eko-bilar och att Han önskar livet ur dem.”

Kanske är det inte det Gud menar, summerar James Delingpole, men det är i alla fall var de fria marknadskrafterna predikar. Tack vare dem kan vi ännu så länge bestämma vad vi vill köpa och inte köpa, men med personer som Åsa Romson bland de styrande i Sverige och Obama i USA gör miljöfascisterna allt för att styra oss i våra inköp. Obama sa till exempel 2011 att det skulle finnas en miljon elbilar på landets vägar 2015. Det fanns knappt hälften.

James Delingpole igen: “Tänk om alla dessa propagandaåtgärder för en övergång till elbilar grundade sig på en helt galen idé om att oljan håller på att ta slut och att vi behövde reducera koldioxidutsläppen för att hejda en katastrofal global uppvärmning… Gissa om vi i så fall skulle känna oss äckligt rebelliska.”

Ingen större snöbrist på Kilimanjaros topp.

Någon som minns Snön på Kilimanjaro? Inte Hemingways novell utan Al Gores påstående att den hade smält ner något alldeles förskräckligt på grund av den globala uppvärmningen, för det hade en god vän som hette Lonnie Thompson och var glaciärforskare berättat för honom. ”Inom tio år kommer det inte att finnas någon snö mer på Kilimanjaro”, förklarade storljugaren Al Gore.

Denne Lonnie Thompson var en av dem som ställde upp i Gores ökända film ”En obehaglig sanning”. Där bekräftade han att glaciärerna runtom på jorden håller på att smälta, ”något som bevisar att de senaste 50 årens uppvärmning inte är resultatet av naturliga klimatvariationer”. Han påstod sig också ha sett tecken på samma sorts avsmältning i Peru och i Tibet.

Nå, hur ligger det nu till med snön på Kilimanjaro? Jo tack, det finns en hel del kvar men mycket har de facto smält bort. Orsaken till avsmältningen är att man huggit ner en massa skog runt berget, vilket påverkat det lokala klimatet och innebär en minskning av vatteninnehållet i de vindar som når toppen. Samtidigt har också regnmängderna minskat.

Intet är som bekant nytt under solen, så ej heller jakten på förnybara energikällor. År 1919 påstods att världen höll på att tömmas på fossila bränslen. Då ställde vetenskapen upp med ett fantastiskt projekt, närmast jämförbart med att ta ner solen. Man skulle utnyttja jordklotets rotation för att skapa energi! Teckningen ger en idé om hur det skulle gå till att förvandla Gaia till en dynamo.

Begreppet ”konsensus” har också funnits länge. När vetenskapsmännen är överens råder konsensus. År 1919 rådde konsensus, inte till 97 procent utan till 100 procent, om att marsianerna hade byggt ett gigantiskt bevattningssystem över ekvatorn på Mars.

Medan jag är inne på knäppa förutsägelser som gjorts av framstående forskare, kan det finnas anledning att erinra även om detta: 1955 sade ledande polarforskare att båda polerna hade börjat smälta omkring år 1900 och att Arktis skulle vara isfritt 2005. Nu har det gått 11 år över tiden och isbjörnarna har svårt att hitta öppna vakar att bada i…

Amerikanerna fortsätter att debattera om 2015 var det varmaste året hittills eller inte. Observera att när jag skriver ”amerikanerna” menar jag högt aktade klimatforskare som grälar på varandra som svartsjuka äkta par. Skeppsgossen tycker det är futtigt och fjantigt att ägna tid och spaltutrymme åt en sådan petitess, men den akademiska världen har uppenbarligen sin egen värdegrund. Bakgrunden tycks vara att termometeravläsningar i markhöjd ger betydligt högre temperaturer än de satellitmätningar som började 1979. En enkel sammanfattning av diskussionen blir att det varit varmare på marken än där satelliterna svävar, fast det borde vara tvärtom.

Förr i tiden avfärdades sådant dravel som en strid om påvens skägg.

En av auktoriteterna på klimatområdet är den brittiska ledamoten i överhuset Baroness Sandip Verma. Hon har påstått att blotta tanken på en minskning av CO2 kan ha lett till att den globala uppvärmningen nu stannat av. Det kan man väl kalla ett vetenskapligt genombrott om något?

När en eller annan kritisk journalist bett henne utveckla tankegången har hon pratat om möjligheten att vindkraftverk och solceller som byggdes efter 2005 har lyckats hålla den globala temperaturen konstant 10 år innan de byggdes. Skeppsgossen tycker att baronessan Verma och vår klimatguru Åsa Romson borde diskutera saken över en kopp te.

Det mest anmärkningsvärda är förstås att varken vindkraftverk eller solceller har lett till en minskning av de globala CO2-nivåerna. Av detta följer att det kanske räcker med blotta tanken på förnybar energi för att förändra vädret. En härlig tanke indeed, baroness.

Klimatlärans domedag inträffade den 26 januari 2016 då hela jordens befolkning åtminstone bildlikt skulle hamna i stekpannan. Likt Erasmus Roterdamus ansåg sig Al Gore kunna förutsäga detta för ett decennium sedan och likt Erasmus Roterdamus hade han uppåt väggarna fel. Naturligtvis kan man inte skylla hela klimathysterin på honom, men Al Gore är trots allt den enda person som fått ett Nobelpris i ämnet. ”Han personifierar de vetenskapligt illiterata pseudointellektuella som försvarar klimatpaniken”, skriver den tjeckiske strängfysikern och bloggaren Luboš Motl. Han kallar Al Gore ”det bästa exemplet på den obeskrivliga korruption som råder inom denna politiska rörelse, vars enda mål är att dra in pengar till huvudpersonerna och beröva mänskligheten frihet och välstånd.”

Lonnie Thompson och hans smältande glaciärer torde vara ett exempel på sådan köpt vetenskap. Motl drar sig inte för att jämföra denna kader av ”forskare” med den italienska maffian men menar att klimatrörelsen slår den med hästlängder och får maffian att likna en baby med napp i munnen.

Vindkraftbolag i USA vill mörka fägelslakten

Slipper vi fler klimatmöten efter COP21?

De nya puritanerna

Inget att skratta åt

Ur Narrskeppets loggbok

Hård vinter väntar i England

Det absurda klimatkorståget

Från utkiken vecka 44

Vår tids största bedrägeri

Efter 3,5 miljoner år får vi cancer av rött kött

Vi har försuttit många chanser att rädda jorden - och likväl rör hon sig...

Hycklarnas marknad

Blå dunster och sanningar om vindkraften

Två flugor i en smäll

Hur långt tänker en gröngöling?

Från utkiken: Händelsefattigt klimatår

Myten om den effektiva vindkraften

Solel - dyrt och ineffektivt

Och så var det det här med elbilar

Snön på Kilimanjaro och en passerad domedag